orättvist

när helene var hemma hos mig för någon dag sen satt vi och degade i soffan, bytte lite mellan kanalerna.
sen kom det upp ett program som hette child in a million. programmet hade gått ungefär halva , men vi fortsatte kolla.
innehållet var en liten flicka, molly biederman som hade fått cancer, (även en anna flicka , men man märkte inte så mkt av henne.) .

man fick följa hennes gång under behandlingar osv. flickan var så otroligt söt, och så livsglad på något sätt.
när hon skulle in på en operation och man såg hur hennes föräldrar började gråta, det var helt sanslöst. men mot slutet av programmet började hon bli bättre, dom opererade bort alla tumörer och man cancern var borta. inte.
 4 månader efter molly börjat skolan kom cancern tillbaka, en cancer som inte svarade på cellgiftsbehandlingen och gick därför inte heller att bota med det. en kort tid efter henne lillasyster föddes dog molly.
så berörd av ett tv program, var det längesen jag blev.
rip Molly biederman

no matter what




älskade älskade älskade helene
det finns inte ord för hur mkt jag tkr om dig
bästa vän genom allt,
hur du än känner, eller hur mkt vi än må bråka är du min bästavän.
finns ingen som kan lugna mig som du , när jag gjort något dumt eller när det är killar eller and problem , du lyssnar och hjälper , analyserar inte så fruktansvärt, utan hjälper.
sen vi var jättesmå tills jag sitter i rullstol och du hjular genom korridorerna på ålderdomshem
finns så mkt jag vill säga om dig, men har så svårt att få ut i det i ord

Mahal kita, /nästkusin.

RSS 2.0